Innehållsförteckning:
Definition - Vad betyder Plug and Play (PnP)?
Plug and Play (PnP) är en teknik som gör det möjligt för operativsystemet att upptäcka och konfigurera interna och externa kringutrustning såväl som de flesta adaptrar. Det har förmågan att hitta och konfigurera hårdvarukomponenter utan att behöva återställa DIP-switchar och hoppare. PnP hänvisar också till hotbytning eller hotpluggning, strukturer som Firewire eller USB-stick och andra enheter.
När du startar en dator identifierar PnP de anslutna kringutrustningsenheterna och reglerar de korrekta interna inställningarna genom att konfigurera direktminnet (DMA), interrupt-förfrågningar (IRQ) och input / output (I / O) -adresser.
Techopedia förklarar Plug and Play (PnP)
De flesta moderna enheter har en PnP-kompatibel BIOS. Nyare system som Firewire och USB är avsiktligt konstruerade för att stödja förändringar i konfigurationsinställningar.
För att PnP ska fungera kräver det stöd från programvara och hårdvara. Maskinvaran använder en ID-kod, så att den kan identifieras av programvaran. ID-koden består av antingen en fyra-bitars kod eller större bitar som innehåller namn och serienummer. Innan industristandardarkitekturen (ISA) infördes hade PnP inte en ID-kod och var inte särskilt pålitlig. IRQ-linjer och I / O-adresser skulle ofta ställas in felaktigt och orsaka fel. När den perifera komponentförbindningsbussen introducerades blev PnP äntligen tillförlitlig.
