Vad är avancerad program-till-programkommunikation (appc)? - definition från techopedia

Definition - Vad betyder avancerad program-till-programkommunikation (APPC)?

Advanced Program-to-Program Communications (APPC) är ett protokoll som används av applikationer för att kommunicera med varandra via ett nätverk. APPC fungerar i applikationsskiktet i OSI-modellen. Det möjliggör kommunikation mellan program från stationära datorer och andra enheter som mobila enheter och mellanstora datorer.

Techopedia förklarar avancerad program-till-programkommunikation (APPC)

APPC fungerar som en översättare mellan partnerapplikationer över ett nätverk. När en applikation behöver skicka data får APPC-programvaran dessa data, bearbetar den, skickar den över en nätverksadapter och skickar sedan data över nätverket. Uppgifterna tas emot av en annan nätverksadapter och ges tillbaka till APPC-programvaran, som översätter data till sin ursprungliga form innan de överlämnas till motsvarande partnerapplikation.

Standarden initierades av IBM för att tillhandahålla tjänster för transaktionsbehandling. APPC används nu som en generell mekanism för att köra distribuerad datorinfrastruktur och tjänster.

APPC är kopplat till Logical Unit Type 6.2 (LU 6.2), som utvecklades för att tillåta nätverksdatorer med sina egna processorkraft att skapa sina egna sessioner. När APPC introducerades första gången var en stor strategiförändring för IBM. Det skiftade nätverkskontroll från centraliserade värdar till enskilda system.